Mina hjärtan

Min fina fina häst....
Ska försöka att inte skriva allt för långt.. :)

I sept 2008 åkte jag och Kim mot Tidaholm för att kika på denna varelse.
Möttes av trevliga människor och en nyfiken tvååring som kikade fram i stallgången.
Vart imponerad av hans lugn, trots att han stod ensam i stallet, med hästar som ropade på honom utifrån.

Den 27 sept åkte vi och hämtade hem honom!! Resan gick kalas (vi fick stanna till efter vägen för att kolla så han levde, så still stod han).
Allt kändes såå underbart, så många många år jag slitit för att äntligen få hem min egna stjärna.

Inridningen påbörjades, och han skötte sig utmärkt. Han var dock en häst med mycket egen vilja, och rymde ett antal ggr när andra tog in honom från hagen.
Visade honom på treårs testet på strömsholm 2009. Förutom ett missöde i starten skötte han sig exemplariskt och vart belönad med hoppdiplom.
Jag trodde inte det var sant, min alldeles egna Bosse!!

Flyttade hem honom till snarpsätra hösten 2009.
Efter ett misstag från min sida , sparkade han mig över munnen och ett par tänder rök. Han vart rädd när jag gick in i boxen med avmasknings sprutan i högsta hugg, vände rumpan till och sparkade.
Han ville bara skydda sig själv, flyktdjur som de är.

Det tog lång tid för mig att läka, och även Bosse gjorde illa sig i samma veva ute i hagen och fick köras till Ultuna en fredag kväll.
Efter mycket oro och väntan, ringde vet. och berättade att det inte var någon fara, han skulle bli bra med lite penicilin och vila.

Våren 2010 kändes allt jätte bra och vi började komma igång på riktigt. Åkte iväg och tränade och så småningom han vi med en tävling i Surahammar.


Träning hos Maria


Tävling Surahammar

Sen började problemen...
Han kändes konstig bak, halt.. Åkte till Strömsholm för utredning.
Rygg, haser, bakknän röntgades , Ua.

 
Behandlades bakknän och sen försiktig igångsättning.. men jag kände att det var något annat som var fel.
Han klarade inte av att galoppera. Nytt besök på strömsholm,berättade att jag trodde det satt högre upp och inte i benen som de alltid tror.
Åkte hem denna gång med order om att stärka honom i rygg och bakmuskler. För att han skulle få bättre balans och kunna bära sig bättre.. hmm..
Den 25 december, tog jag in honom från hagen för att ta våran dagliga promenad.
Han gick ostadigt och hade inte styrsel på bakdelen.. Gick förbi min snälla granne och fd. hyresvärd för att höra vad hon trodde. I dom lägena är det guld att ha någon att fråga!
Ringde till strömsholm och fick välja att åka in samma kväll eller morgonen efter. Självklart valde jag att åka in samma kväll.
När vi kom fram, klarade han knappt att stå upp.. allt rasade samman när veterinären kikade på honom en snabbis och sa "det här ser inte bra ut, väldigt dålig prognos"..
Lämnade honom med gråten i halsgropen, hade gärna sovit kvar.

Sen började den hemska väntan, på ett telefonsamtal man igentligen inte vill svara på.
De ringde på EFTERMIDDAGEN.. Ingen förbättring, avvaktar tills imorgon.
Nästa dag, ringer dom inte. Jag ringer tillslut och får höra samma sak som dagen innan.

Dagen efter ringer de o berättar att jag måste ta ett beslut..
Diagnosen "slinger/wobbler" har ställts. Han kommer inte att kunna leva ett normalt liv, vare sig som ridhäst eller sällskaps häst.
Sa att jag ville vara med, och åkte dit nästa dag för att ta ett sista farväl av min fina fina stjärna.
Han vart så glad när han såg mig och gnäggade högt. Gav honom massa morötter, sekunderna senare hade medlet spridit sig i hans fina kropp och han var borta..

Nu kan Bosse springa igen <3