Tänk om man kunde vrida tillbaka klockan..
Svensk sjukvård..
En bra dag!
Underbart väder!
Gris väder o ont i ryggen..
Mr Bogini
Min fina fina häst....
Ska försöka att inte skriva allt för långt.. :)
I sept 2008 åkte jag och Kim mot Tidaholm för att kika på denna varelse.
Möttes av trevliga människor och en nyfiken tvååring som kikade fram i stallgången.
Vart imponerad av hans lugn, trots att han stod ensam i stallet, med hästar som ropade på honom utifrån.
Den 27 sept åkte vi och hämtade hem honom!! Resan gick kalas (vi fick stanna till efter vägen för att kolla så han levde, så still stod han).
Allt kändes såå underbart, så många många år jag slitit för att äntligen få hem min egna stjärna.
Inridningen påbörjades, och han skötte sig utmärkt. Han var dock en häst med mycket egen vilja, och rymde ett antal ggr när andra tog in honom från hagen.
Visade honom på treårs testet på strömsholm 2009. Förutom ett missöde i starten skötte han sig exemplariskt och vart belönad med hoppdiplom.
Jag trodde inte det var sant, min alldeles egna Bosse!!
Flyttade hem honom till snarpsätra hösten 2009.
Efter ett misstag från min sida , sparkade han mig över munnen och ett par tänder rök. Han vart rädd när jag gick in i boxen med avmasknings sprutan i högsta hugg, vände rumpan till och sparkade.
Han ville bara skydda sig själv, flyktdjur som de är.
Det tog lång tid för mig att läka, och även Bosse gjorde illa sig i samma veva ute i hagen och fick köras till Ultuna en fredag kväll.
Efter mycket oro och väntan, ringde vet. och berättade att det inte var någon fara, han skulle bli bra med lite penicilin och vila.
Våren 2010 kändes allt jätte bra och vi började komma igång på riktigt. Åkte iväg och tränade och så småningom han vi med en tävling i Surahammar.
Träning hos Maria
Tävling Surahammar
Sen började problemen...
Han kändes konstig bak, halt.. Åkte till Strömsholm för utredning.
Rygg, haser, bakknän röntgades , Ua.
Behandlades bakknän och sen försiktig igångsättning.. men jag kände att det var något annat som var fel.
Han klarade inte av att galoppera. Nytt besök på strömsholm,berättade att jag trodde det satt högre upp och inte i benen som de alltid tror.
Åkte hem denna gång med order om att stärka honom i rygg och bakmuskler. För att han skulle få bättre balans och kunna bära sig bättre.. hmm..
Den 25 december, tog jag in honom från hagen för att ta våran dagliga promenad.
Han gick ostadigt och hade inte styrsel på bakdelen.. Gick förbi min snälla granne och fd. hyresvärd för att höra vad hon trodde. I dom lägena är det guld att ha någon att fråga!
Ringde till strömsholm och fick välja att åka in samma kväll eller morgonen efter. Självklart valde jag att åka in samma kväll.
När vi kom fram, klarade han knappt att stå upp.. allt rasade samman när veterinären kikade på honom en snabbis och sa "det här ser inte bra ut, väldigt dålig prognos"..
Lämnade honom med gråten i halsgropen, hade gärna sovit kvar.
Sen började den hemska väntan, på ett telefonsamtal man igentligen inte vill svara på.
De ringde på EFTERMIDDAGEN.. Ingen förbättring, avvaktar tills imorgon.
Nästa dag, ringer dom inte. Jag ringer tillslut och får höra samma sak som dagen innan.
Dagen efter ringer de o berättar att jag måste ta ett beslut..
Diagnosen "slinger/wobbler" har ställts. Han kommer inte att kunna leva ett normalt liv, vare sig som ridhäst eller sällskaps häst.
Sa att jag ville vara med, och åkte dit nästa dag för att ta ett sista farväl av min fina fina stjärna.
Han vart så glad när han såg mig och gnäggade högt. Gav honom massa morötter, sekunderna senare hade medlet spridit sig i hans fina kropp och han var borta..
Nu kan Bosse springa igen <3
Freja
Denna underbara varelse är en unik hund med otroligt mycket energi.
Starten på hennes liv vart inte den bästa, hon var ungefär 2 timmar ifrån avlivning när jag fick höra om henne.
Jag hade precis skaffat mig en egen lägenhet och ett jobb 2006, tror det var i maj någon gång.
Gick in på Ankis Zoo i Sala där min kompis Lina jobbade lite extra. När hon berättade att en brun dobermann skulle avlivas bara för att de äldre paret inte orkade med henne längre.
Paret är i 60 + års åldern och skaffar sig en ung dobermann tik.. SMART!
Jag hade tänkt mycket på att skaffa mig en hund som kunde följa med till jobbet, men kanske inte riktigt tänkt klart.
Men så vart de att jag for o hälsade på henne i en liten lägenhet i Sala.
Jag var SÅLD! Vilken hund, kom o hälsade så glatt och jag såg på hela henne att hon ville därifrån.
Tog med henne ut på en promenad, säkert hennes första på flera veckor (balkongen användes flitigt annars).
Hon var helt till sig av att komma ut och kunna röra på sig, busa, hoppa o snurra. Hon gjorde allt på en gång och bara njöt.
Började strosa tillbacks till de gamla parets lägenhet, och väl framme i porten sätter Freja sig ner och vägrar att följa med in.
Då bestämde jag mig, det här är sista gången hon behöver gå in genom denna port!
Satte mig ner och pratade med paret, som berättade han de haft henne i ca 5 månader. Innan bodde hon hos en narkoman och alkolist, jätte bra för en liten valp..
Den äldre mannen berättade även att han brukade cykla med henne, sisådär 1,5 mil åt gången, då vart hon trött sa han.
Rös till och tänkte på en gång att hennes höfter skulle vara slut i mycket tidigt ålder då hon bara var ungefär 5 månader när han började.
Men jag kände att jag ville ge denna underbara krabat en chans till ett bättre liv och tog hem henne.
Första dagen när vi var ute på promenad, brände hon sig på nosen av solen. Så lite sol hade hon sett
Vi vart ett bra par, hon var med mig på jobbet på vardagarna och på helgerna åkte vi ofta och badade.
Nu några år senare, har hon börjat lugna ner sig lite.. men inte är det mycket :)
Höfterna är röntgade och var ua.!! Jippiii
Freja har ett hjärta av guld och jag är mycket lyckosam som hade turen att få ta över henne, och jag hoppas vi har mååånga år kvar tillsammans!
Dominic
Även kallad "haren" köpte jag för många herrans år sedan. De flesta sa till mig att inte köpa en Belgisk hare, då dom oftas är väldigt elaka och bitska.
Men va fasiken, han va ju såå otroligt söt!
Och snäll också för den delen, dock har ett par fingrar rykt på andra som matat honom hmm..
Han är som en liten hund och följer efter en när man går, är också väldigt förtjust i småhundar.
Han är helt enkelt en perfekt kanin <3
Oliver
Han är en riktig kämpe och även slagskämpe tyvärr. Troligtvis för att han levt utan beskydd och kärlek innan han hittade hem till mig.
En kall vinterdag i december 2005, när jag fortfarande bodde hemma i barndoms hemmet på kungsängen, kom en mager och illa skadat kisse in på våran altan.
Jamade och jamade o ville komma in i värmen. Men då vi hade en katt sen innan som avskyr andra katter så kunde vi inte låta honom komma in, och riskera att få ännu mera stryk än vad har redan hade fått.
Vi öppnade en kaninbur och bäddade med halm och filtar, för att sen ringa till Hitta katten i enköping.
Svaret blev att de hade fullt och kunde inte ta emot flera.
Dagen efter stod vi inte ut med att se denna krake och tog in honom ändå.
Badades och rengjorde alla sår, o han bara stod o trampade och trampade i badkaret , o tyckte att det var helt underbart att få sig en dusch.
Han var full med mask, så troligtvis vart han lämnad för mycket länge sen.
Annonserade ut honom i tidningar, satte upp lappar för att försöka hitta den stackars ägaren som misst sin vän.
Men inga svar. Man vill ju inte tro att någon bara lämnar en så underbar individ för att svälta eller frysa ihjäl.
Eftersom våran katt inte tolererade honom, fick Oliver flytta hem till en kompis som tog hand och skötte honom på bästa sätt. Men då hon tyckte synd om honom när hon jobbade och han var själv , fick han flytta ännu en gång till en annan vän, där han fick stanna tills jag ordnat med eget boende.
Jag är evigt tacksam Emmelie och Fam. Lundberg för att ni hjälpte mig och gav min stjärna ett hem!
Idag är Oliver ett ståtlig herre på 7 kg som bara älskar livet!!
Jahapp..
De som känner mig vet att mina djur har en stor plats i mitt liv. Mina underbara 4-benta vänner.
Oliver, runt 7 år, hittekatt på stadiga 7 kg.
Dominic, 9 år, belgisk hare.
Freja , 5 år , "hittehund" , dobermann korsning.
Mao , 1,5 år , hittekatt mer vild än tam.
Kenta , 16 mån , ridgeback och ngn % shäfer.
Mr. Bogini , f. 2006 d. 2010 , min fina stjärna som vandrat vidare, halvblod.
Många av mina djur har blivit övergiva.. lämnade att dö av sin förra "ägare".
De har vart med om så mycket hemskheter som bara de själva vet om.. och ändå är så otroligt tillgivna och snälla.
Varför jag satte ägare inom " är för att jag tycker att det är fel ord ; ledsagare, beskyddare och vän är ett bättre.
Kommer att skriva om mitt liv tillsammans med dessa stjärnor. Dom är helt enkelt bäst!
