Mina hjärtan

Min underbara skatt som jag haft i sex år nu.




Han är en riktig kämpe och även slagskämpe tyvärr. Troligtvis för att han levt utan beskydd och kärlek innan han hittade hem till mig.
En kall vinterdag i december 2005, när jag fortfarande bodde hemma i barndoms hemmet på kungsängen, kom en mager och illa skadat kisse in på våran altan.
Jamade och jamade o ville komma in i värmen. Men då vi hade en katt sen innan som avskyr andra katter så kunde vi inte låta honom komma in, och riskera att få ännu mera stryk än vad har redan hade fått.
Vi öppnade en kaninbur och bäddade med halm och filtar, för att sen ringa till Hitta katten i enköping.
Svaret blev att de hade fullt och kunde inte ta emot flera.
Dagen efter stod vi inte ut med att se denna krake och tog in honom ändå.
Badades och rengjorde alla sår, o han bara stod o trampade och trampade i badkaret , o tyckte att det var helt underbart att få sig en dusch.
Han var full med mask, så troligtvis vart han lämnad för mycket länge sen.


Annonserade ut honom i tidningar, satte upp lappar för att försöka hitta den stackars ägaren som misst sin vän.
Men inga svar. Man vill ju inte tro att någon bara lämnar en så underbar individ för att svälta eller frysa ihjäl.

Eftersom våran katt inte tolererade honom, fick Oliver flytta hem till en kompis som tog hand och skötte honom på bästa sätt. Men då hon tyckte synd om honom när hon jobbade och han var själv , fick han flytta ännu en gång till en annan vän, där han fick stanna tills jag ordnat med eget boende.
Jag är evigt tacksam Emmelie och Fam. Lundberg för att ni hjälpte mig och gav min stjärna ett hem!

Idag är Oliver ett ståtlig herre på 7 kg som bara älskar livet!!